fridarve

Allt måte ha varit en fälla, hur kunde de veta!? Och hur kunde jag av alla hamna här, detta var aldrig meningen. Detta är inte jag, jag lovar, jag vet och kan bättre...

Vart  för det mig, säg inte att vi ska in i templet, måste alla se. Räcker det inte med att halva staden redan vet, måste min synd in i det allra heligaste. Bland dem som aldrig kommer ge mig förståelse eller nåd. Kan ni inte lika göra mitt lidande kort och ge mig vad jag förtjänar här och nu. Ni har alla vittnen som krävs, varsågoda kasta era stenar. Ge mig er dom men skona mig från en  ännu större skam. Hör någon mig, ser någon mig!?

"Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?"

Är det denna man som ska ge mig min domm? Manen som  ritar på marken, han ser mig inte ens...

När det envisades med sina frågor såg han upp...

Jag ser besvikelse, men inte hämd, jag ser lidande men stor kärlek. Det känns som om hans ögon  ser rakt igenom mig. Jag står blottad o skamsen i det allra heligaste, lagen dömmer mig till döden men i hans närhet spirar liv.

...och sade: "den av er som är fri från synd skall kasta den första stenen på henne."

Vad är det han säger!? Hur vågar han? Han sätter sig emot några av standens  mäktigaste män, Guds utvalda, väl pålästa om lagen och vad den innebär. De kallar honom Mästare och han borde veta vad jag förtjänar.  Och vad gör farriserna, släpper de sina stenar och går!? Ska jag själv behöva vänta på vad denna man har för straff för mig, som tycks vara värre än stening...

"Kvinna vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?"

"Nej Herre"   

"Inte heller jag dömmer dig. Gå nu...

Hur skall jag kunna gå, mannen framför mig har precis gett mig livet tillbaka. Något måste det väl kosta mig!? Vem är han som utdömmer liv istället för död?

... ,och synda inte mer"

Jag andas på nytt genom  nåden, barmhärtigheten skonade mig från det jag annars gjort mig förtjänt av. Min Herre satta mig fri från synden.

Nåd och barmhärtighet innebär inte att allt bara bli förlåtet, det innebär att någon tar den konsekvens ditt agerande annars skulle fått, synd leder till död. Herren lät all vår skuld drabba honom (Jes 53) och istället ger av sin kärlek för att vi skall få ett liv i överflöd. Men för att kunna ta emot nåden och barmhärtigheten måste vi precis som äktenskapsbryterskan ta vår synd och lägga den framför det allra heligaste, då var det templet  där Gud hade sin boning, idag är det framför Gud själv. Detta kan kosta något fruktansvärt, det kan följas av allt från skam till stora uppofringar. Men följden blir ett liv som håller och som jag tror är mer värt att leva. Gud är god mot oss inte snäll. En snäll Gud hade sagt oss att allt är okej och stannat efter att ha sagt "inte heller jag dömmer dig". Men  En god Gud lägger till "... Gå nu och synda inte mer". Jag tror inte att det är pågrund av att han vill lägga på oss något ok, snare tvärt om. Han vill inte att vi skall behöva genomlid och falla i syndes fälla igen. Han vill bära våra bördor så att vi ska kunna gå fria. Vi är skapade till Hans avbild, jag tror han gråter många gåner när vi kryper fram pågrund av vad "världen" får oss att falla i, för tanken är inte att vi ska krypa. Utan att vi ska stå upprätta och ståtliga vare sig det stormar eller solen skiner. Tyvärr lovade Han aldrig att livet skulle vara enkelt, men Han har sagt at det är värt det och  ber oss aldrig uppoffra mer än han redan är villig och har gjort för var och en av oss.

Jag tror aldrig vi riktigt kommer förstå oss på nåden och den kärlek Gud ger oss. Precis som jag tror att äktenskapsbryterskan stod stumm efter att ha fått livet tillbaka. Så Tror jag också att vi kommer leva vårt liv många gånger och bara vänta på att prislappen ska visa sig. Men Han har redan sagt att priset är betalt. För kärleken till dig är större än kostnaden för dina missgärningar. Även om kostnaden var sitt eget liv offrat på ett kors.

lite tankar, känns som en hel bok, sorry