fridarve

Ps 139:1
P   

Psalm 139
För körledaren. Av David, en psalm.

      Herre, du rannsakar mig och känner mig.

Ps 139:2
P   

      Om jag står eller sitter vet du det,
      fast du är långt borta vet du vad jag tänker.

Ps 139:3
P   

      Om jag går eller ligger ser du det,
      du är förtrogen med allt jag gör.

Ps 139:4
P   

      Innan ordet är på min tunga
      vet du, Herre, allt jag vill säga.

Ps 139:5
     

      Du omger mig på alla sidor,
      jag är helt i din hand.

Ps 139:6
     

      Den kunskapen är för djup för mig,
      den övergår mitt förstånd.

Ps 139:7
P   

      Var skulle jag komma undan din närhet?
      Vart skulle jag fly för din blick?

Ps 139:8
     

      Stiger jag upp till himlen, finns du där,
      lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

Ps 139:9
     

      Tog jag morgonrodnadens vingar,
      gick jag till vila ytterst i havet,

Ps 139:10
     

      skulle du nå mig även där
      och gripa mig med din hand.

Ps 139:11
P   N

      Om jag säger: Mörker må täcka mig,
      ljuset omkring mig bli natt,

Ps 139:12
     

      så är inte mörkret mörkt för dig,
      natten är ljus som dagen,
      själva mörkret är ljus.

Ps 139:13
P   

      Du skapade mina inälvor,
      du vävde mig i moderlivet.

Ps 139:14
     N

      Jag tackar dig för dina mäktiga under,
      förunderligt är allt du gör.
      Du kände mig alltigenom,

Ps 139:15
     

      min kropp var inte förborgad för dig,
      när jag formades i det fördolda,
      när jag flätades samman i jordens djup.

Ps 139:16
P   N

      Du såg mig innan jag föddes,
      i din bok var de redan skrivna,
      de dagar som hade formats
      innan någon av dem hade grytt.

Ps 139:17
P   

      Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
      väldig är deras mångfald.

Ps 139:18
     

      Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
      når jag till slutet är jag ännu hos dig.

Ps 139:19
     

      Döda de onda, Gud!
      Låt mördarna försvinna,

Ps 139:20
     N

      de som trotsar dig med sina ränker
      och fåfängt höjer sin röst mot dig.

Ps 139:21
     

      Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,
      och avsky dem som reser sig mot dig?

Ps 139:22
     

      Jag hatar dem med glödande hat,
      mina fiender har de blivit.

Ps 139:23
P   

      Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,
      pröva mig och känn min oro,

Ps 139:24
     

      se om min väg för bort från dig,
      och led mig på den eviga vägen.