Så var man här...
Och nu var vi här, i LA, det är ju helt sjukt! Man känner sig hemma och borta på en och samma gång. Jag och min kära kamrat Stina delar rum och har nu på riktigt börjat jobba bort tröttheten. jag ska nu och 3 månader framåt vistas och jobbat på något som heter dream center (DC) http://www.dreamcenter.org/ . Det är ett stort gammalt sjukhus som är uppköpt av en kyrka. DC är nu under renovering men tar när det är klart emot ca 1500 personer, allt från vollentärer, hemlösa, rehab, familjer med problem osv. allt du kan komma på. De har även över 200 olika utoriktade satsningar, så som att ge mat åt hemlösa, hjälpa familjer med det mest nödvändiga, ta hand om barn osv. detta sker på mer än 200 olika sett, med budskapet är det samma hur det än görs " Jesus älskar dig och vill ha gemenskap med dig" Deras vission är att se behoven (människor i nöd) och göra något för att hjälpa dem. igår på något som heter adopt a block, där vi delade ut mat till människor som saknar det mesta, det gör något stort med hjärtat att få ge, men får alltid betydligt mycket mer tillbaka. nu ska vi till kyrkan som aldrig sover, fullt ös, medvetslöst, sen ut och njuta av lite sol.. Men jag ska försöka ge mig in i denna datorvärld och uppdatera er om vad som händer. Hoppas Kim att detta var inte mer givande =). Älskar er!
Absolut mer givande! Det är sånt här jag uppskattar, att få läsa om vad ni håller på med. Lita på att jag kommer följa den här bloggen med spänning. Internet är nog det närmaste LA jag har varit faktiskt. ;)
la är närmare en du tror
HURRA=D skönt att veta att niär framme säkert.. om man skickar sms. måst ni betala för att de de då? KRAMAR