fridarve

igår var vi i kyrkan, Matthew Barnett (pastor i kyrkan jag är) pratade om respekt o bristen på det i dagens samhälle. sen inför typ 4 tusen människor går han lös efter att ha sagt att männen borde respektera o älska deras hustrur o drar komentaren "När din man kommer inannför dörren, riv av honom kläderna ibland o ge honom like kärlek" jag o stina dog av skratt. men är väl dock sant...

och nu lär ni ju bara tro att jag åker runt i kyrkor, men underkvällen blev vi medbjudna till en sjukt bra kyrka, Mosaic (www.mosaic.org) som håller till på en känd nattklub här I LA. kyrkan är väldigt alternativ o typ 30% av de som går dit är inte troende kristna.  där pratade de om när jesus lugnar stormen. tänk, livet kan storma sjukt hårt, men direkt när jesus kommer lugnar det sig, galet, men sant. o tror det gäller livet också, vågar vi lämna det till jesus är det grymt. visst kan det storma, men vi får stå på en stabil grund.

tanke_ kan det vara så att vi svenskar o folk i allmänhet mår sämmre när det är dåligt väder, på grund av  att det dåliga vädret kan reflektera hur det känns inombords. där det kanske stormar o är totalt svart? när vi är tvugna att leva i storm/regn/kaos påminns vi om hur det igentligen känns inombords?
 
hörde ett vittnesbörd av en kille för några dagar sen. han hade nyligen blivti kristen o hans kompis var så bitter på allt  den nykristna killen  fick vara med om och se (då kompisen hade varit kristen i hela sitt liv) den nyblivna kristna killen frågade Gud om varför det var så, eftersom han viste att Gud inte favoritiserar osv. varpå han kände att svaret blev du ger mig hela ditt liv, din kompis ger mig bara en liten bit, så där är det svårt att göra något stort. tror att det många gånger är så, vi undrar, iaf jag, varför Gud inte gör mer. men frågan man bör ställa är kanske "hur mycket tillåter jag Gud att göra?"

okej, nog om gårdagen, låt mig berätta om dagen. har fått in en ny tjej, riktig fin, men har svåra abstinens då hon har hålt sig borta från alkohol i 5 dagar, tjejen är 17 år, missbrukare av alkohol o föredetta kokainmissbrukare...  vad säger man till en sån tjej!?
hängde mycket med killarna idag, specielt en  av dem som mådde under levnadsstandarden. fick för mig att jag skulle berätta varför jag var där, min livshistoria. jag berättade om min bakgrund, missbrukande pappa o allt. och att jag vat att livet iblan kan kännas som ett rent helvete, men att man de dagar måste fokusera på målet o välja livet. efter att ha berättat om mitt liv satt han  tyst en stund tills han sa. " tack, tänkte ringa min pappa idag o säga att jag inte orkar mer, att han ska ta mig ur pogramet, eller bara sticka här ifrån. men du har fått mig att ändra mig. jag väljer att stanna". vad säger man då, tack att Gud är stor o använder oss för att ge hopp åt andra. är övertygad om att tanken kom uppifrån. dessa ungdomar, som är föredetta missbrukare, fängelsvana, ja allt du kan  komma på är idag för mig förebilder. de kan sticka här ifrån när de vill, här finns det massa ragler de måste lyda, skola det måste gå till. men ändå väljer det att vara här, för det har valt livet! om inte annat hoppas de på att finna något som  är mer värt än vad de kom ifrån. så sjukt coola, önskar att ni alla hade fått träffa dem, de förändrar ens liv o hjärta.

aja, känns nu som om jag typ har skrivit en bok. detta är m in vardag. den generarar allt från tårar till omänsklig glädje. så tacksam att jag har valt att leva livet istället för att låte livet leva mig.

ta emot välsignelser, våga testa o söka Gud, tro mig, det förändrar livet.

puss o kärlek